Ibland undrar jag om det vore bättre att vara auktoritär

april 27, 2016

Jag försöker vara en chef man kan resonera med. Men ibland undrar jag om det är värt det. Jag är lika ensam som resonabel chef som jag skulle vara som auktoritär. Och så tvingas jag svara på de absurdaste frågor som ingen skulle ha fått för sig att ställa till en auktoritär chef. Idag var det frågan om jag inte hade övervägt om vi skulle kunna dela utrymme med en annan forskningsgrupp än den vi arbetar tillsammans med. För frågeställaren störs av deras sätt att arbeta. När man som chef måste svara att det är jag som fattar beslut om den typen av strategiska frågor, då känns det som man bygger in sig vidare i sitt ensamma torn. Men det finns inget annat svar att ge.

Jag önskar dessutom att jag hade mer humor än humör. För jag borde skratta åt det absurda i det här, men jag blir förbannad i stället.

Arbetsfördelning

april 26, 2016

Uppgifter som tillfaller P:

  • plocka ur diskmaskinen
  • laga mat (utom efterrätter)
  • ta hand om döda smågnagare som katten kommer med

 

Åtta timmar om dagen

april 22, 2016

Min medarbetare ser indignerat på arbetsmiljöansvarig och säger att hen måste koncentrera sig på krävande intellektuellt arbete som inte går att göra när andra pratar åtta timmar om dagen.

Jag  undrar var hen får in de åtta timmarna när det sällan ens är åtta timmar mellan när hen kommer och hen går och hen dessutom tar en timmes lunch.

Just nu som chef är jag förbannad på folk som kräver mer än de är beredda att ge.

(Varför arbetstid ens är en fråga? För att vi inte har stämpelklocka. För att vi har ett intellektuellt arbete där det är viktigare att man gör vad man ska än att man är på plats åtta timmar om dagen. Men jag har ett par medarbetare som jag tror skulle göra mer om de jobbade mer och som jag egentligen tycker gör för lite. Fast jag också inser att det inte skulle lösa frågan om jag krävde att de var på jobbet åtta timmar. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra åt den saken)

Det här med arbetsledning

april 20, 2016

Idag har jag lärt mig att jag ska blanda in occupational health and safety på ett tidigare stadium. Eller, jag vet inte om det fungerar, det är för tidigt att säga.

Men medarbetare som ber mig om särskilda eftergifter för det ena eller det andra har varit en huvudvärk för mig ett tag. Det är fasen så svårt att dra gränsen mellan att vara förstående och flexibel å ena sidan och att eftergifterna bara blir fler och fler å andra sidan.

Nu blev en sådan situation helt drastiskt en OHS-fråga genom personens psykiska reaktion. Men det lärde mig att jag faktiskt skulle kunna säga att så här och så här långt kan vi anpassa oss. Om det fortfarande inte fungerar för dig då så får vi ta upp det med OHS.

Om OHS kommer och säger att den här personen kan inte sitta vid det här skrivbordet, då gör jag naturligtvis något åt det. När samma person kommer till mig och säger att hen inte kan sitta vid det här skrivbordet som är precis likadant som det alla andra sitter vid, då blir jag nämligen skeptisk.

Hur fasen jobbar man i ett kontorslandskap?

april 20, 2016

Just nu tycker jag vi sitter fast i en rävsax på jobbet. Min forskningsgrupp är uppdelad i två halvor, en som anser att de inte får lugn och ro tillräckligt i det utrymme med öppen planlösning som ska inhysa min forskningsgrupp och en annan, och de som tycker det är fullt OK.

Jag tycker att den första gruppen överdriver problemet. För att hantera saken går de någon annanstans och sätter sig (t ex i biblioteket). Under tiden de inte är här är det ofta tyst och lugnt långa perioder. Samtidigt känner jag mig tvungen att hyssja på de andra när de blir högljudda – fast det verkar komplett löjligt när de känsliga har gått någn annanstans i alla fall.

Dessutom bidrar det här till en för tillfället växande känsla hos mig av att folk bara kräver. Jag vill inte bli en gammal surkärring, men det är faktiskt ett faktum att jag när jag började här för femton år sedan fick erövra allting själv.

Så sopar vi under mattan igen

april 18, 2016
  1. Det var en hektisk vecka innan jag åkte och under tio dagar har jag bara svarat på de mest akuta mejlen. Så nu har jag 200 att bearbeta på ett eller annat sätt. Utöver de 100 jag inte hade bearbetat innan jag åkte. Jag döper drastiskt om arkivet för de äldre till A2 – to process och skapar ett nytt arkiv som heter A1 – to process och föser in de nya obearbetade i det. Så ligger de i alla fall inte längre i inkorgen. Så småningom kommer jag genom dem.
  2. Låt mig aldrig bli som kollegan i projektet som ägnade fem minuter åt att passivt-aggressivt tala om allt han hade att göra måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag som anledning till att han inte kunnat göra något i projektet. Som han får betalt för att arbeta i. Som han själv påtagit sig, liksom nästan allt det han rabblade upp. Vuxna människor som inte kan hantera sin egen kalender är jag less på. Jag har för många sådana i min omgivning.
  3. Låt mig också lyckas hålla fast vid en annan disciplin vad gäller mejlen. För det är mycket effektivare att ignorera dem under större delen av dagen och ta itu med dem sedan. Massor av ointressanta konversationer man inte involveras i.

En vit ros öster om ån

april 16, 2016

Jag gick till konsthantverksaffären Öster om Ån i Uppsala för att köpa mig en mugg. Det gjorde jag senast jag var i Uppsala också, för ett par år sedan, men då kunde jag inte bestämma mig, så det blev inget köpt. Egentligen kunde jag inte det den här gången heller.

Men de enda muggar jag mindes från förra gången var Åsa Falkenberts med blommotiv. Och de fanns fortfarande. Och de är verkligen de mest speciella, de hänger från sin alldeles särskilda gren i hantverksträdet.

Öster om Ån har funnits i många år, men som student hade jag ju sällan råd att köpa något. Så den här muggen är en blinkning åt mitt tjugotvååriga jag också.

Running down memory lane

april 8, 2016

Under många år hade jag alltid skor och träningskläder med mig på resor, så att jag kunde springa en morgonrunda åtminstone någon av dagarna. Men med tiden blev jag mer fokuserad på att minimera bagaget och så kunde man ju alltid göra yoga på hotellrummet utan utrustning. Sedan jag börjat springa mer har jag återupptagit min gamla vana. Eftersom bagageminimerandet fortfarande gäller innebär det en del specialtricks, som att välja löparskor med neutral design som man kan gå på stan i också, och som nu idag: att ha gårdagens föreläsningsstrumpbyxor under tunna korta sommartajts i stället för att packa ner de långa tajts jag egentligen skulle ha haft om jag sprungit hemmavid. Men det är så väldigt mycket värt det lilla extra besväret. Alla gånger för välmåendet – att sitta i möten en hel dag gör mig inget när jag har sprungit en timme på morgonen. Och dagar som idag för att springande ben hinner mycket längre. Jag har sprungit i Uppsala för första gången sedan jag bodde här, sprungit på gamla stigar och vägar där jag sprungit och cyklat många gånger men för över tjugo år sedan! Uppför den tunga backen mellan Ackis och slottet, ner genom Stadsskogen mot Norby, Eriksberg och så ner i Hågadalen. Mjuka kuperade stigar, följa intuitionen, tveka ett ögonblick om var jag var för jag hamnade längre norrut i dalen än mina vanliga stråk men så få syn på domkyrkospirorna igen och rätta in mig österut och här var det ju man kom fram när man cyklade från Norby till Flogsta, precis här, den här kurvan och så ser man höghusen där en av mina kompisar bodde hela studietiden. Genom småhuskvarter jag känner igen men inte riktigt kan placera, eller jo, det är nog precis väster om Norbyvägen, där är kyrkogården och jo där skymtar jag slottet och nu vet jag var jag är igen. Genom Engelska Parken, runt hörnet på Carolina Rediviva, ned för Slottsbacken, snedda bort mot Studenternas och genom Stadsträdgården, över cykelbron över Fyrisån som inte fanns för tjugo år sedan, förbi Livsmedelsverket och så tillbaka vid hotellet. En mil blev det ganska precis och väldigt många kilometer minnen.

Viktiga ord

april 4, 2016

Två viktiga inslag i söndagens Godmorgon, världen!

Harari: ”Fler äter sig till döds än dör av våld” – Perspektiv på vad som är viktigt och vad som uppmärksammas i media.

Färre bilar räddar klimatet – fakta om en av de saker som är viktiga.

En kvart av din tid tar det att lyssna på de två inslagen. De ger dig insikt utan att få dig att tappa hoppet.

Kort och gott

april 1, 2016
  1. Den här kakan, mjuk pepparkaka med lönnsirapsglasyr, enligt alla hälsotrenderna blir jag väldigt sugen på att baka. Och det ska visst regna i helgen. (Låt oss ignorera det faktum att jag måste förbereda ett föredrag också.)
  2. Det här såg ju verkligen ut som ett aprilskämt men är det tydligen inte eftersom Sydsvenskans aprilskämt är det här.
  3. Jag noterar svårartade tendenser till avknoppning-från-Sverige hos mig själv och finner det som handlar om Stockholm fullständigt irrelevant. Av nationella svenska media håller jag fast vid P1, men vad gäller tidningssajter har jag övergått från dn.se till sydsvenskan.se

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.