Det är mycket svårt att förstå att han är borta. Han var elva dagar yngre än jag. Det är uppenbarligen mycket bråttom att leva.
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Det är mycket svårt att förstå att han är borta. Han var elva dagar yngre än jag. Det är uppenbarligen mycket bråttom att leva.
Världen sedd inifrån 
maj 12, 2012 kl. 9:34 f m |
Har nu läst pâ. Vilket snöpligt slut! Det gör inte saken mer lättsmält… Brâttom att leva, âh ja.
maj 12, 2012 kl. 10:15 f m |
Ja, jag läste också .., ramlat utför klipporna .., vilket öde! Och vilken vacker musik!
maj 12, 2012 kl. 11:16 f m |
Tack för underbar musik. Han fanns inte i min portugisiska samling. Döden är alltid motbjudande. Döden är, som Cioran säger, ”en skandal”. Och jag anar ju var han dog, dessa klippor som jag så många gånger varnat vänner för att gå för långt ut på (men som de ändå gjort, medan jag suttit vid caféet vid Boca do Inferno, rädd att det värsta skulle hända. När man uppifrån vägen ser ner mot alla farbröder som står längst ut och fiskar ser det så romantiskt ut. Tragiskt att läsa detta. Stor musik lämnade han uppenbarligen efter sig.
maj 12, 2012 kl. 7:13 e m |
Som Thomas antyder är Atlanten våldsam mot vassa branta klippor där Sassetti hittades. Helvetets Mun som Boca de Infermo betyder. Atlanten är nästan aldrig vänlig, men där är den särskilt grym.
Sassetti var en stor musiker och kompositör, en av de allra främsta i samtidens Portugal och även en av de stora jazzpianisterna. För mig lämnar han ett betydligt större tomrum än den likaledes sorgligt drunknade svenske pianisten som hör till en gren av den samtida jazzen jag har svårt för.
Jag hade förmånen att höra honom spela två gånger förra året, en informell konsert i den mest närbelägna parken en varm augustinatt och en helt enastående lysande föreställning en likaledes varm oktobernatt i Casa de Música. Där med Carlos de Carmo, i en konstellation som båda satte så stort värde på att de bara genomförde två konserter. Jag trodde nog att det skulle vara sista och enda gången jag hörde Carlos de Carmo (född 1939).
maj 12, 2012 kl. 7:27 e m |
Tack Anna, det är så intressant det du berättar. Carlos do Carmo är ju en av de största idag ledande fadosångarna inom den gamängartade grenen (så sjunger han ju också Os Putos). Den finlandssvenske populärkulturforskaren Sven-Erik Klinkmann brukar jämföra hans stil med Frank Sinatras. Det är ingen dum jämförelse alls. Men så kan han dessutom sjunga de innerliga, varma balladerna. Tänk om jag fått höra honom sjunga till Sassettis piano! Om du skulle ramla över någon inspelning så… Var parken den där Muséu Condes do Castro ligger (vill jag minnas att det heter)? Därifrån har jag nämligen så fina minnen ifrån, när man flyr från hettan in under palmernas skugga och påfåglarna skriker utan att synas.
maj 12, 2012 kl. 7:50 e m
Helt kort
http://www.universalmusic.pt/player.php?id=fce18829-3bc9-480a-a13a-884956edc8f3
Det är ett par sekunder trailer i början, men sedan kommer musiken. Det är Sassetti snarare än Carlos do Carmo som briljerar, tycker jag.
maj 12, 2012 kl. 7:57 e m
Tack Anna, jag njuter av dem båda!!! Tack, tack! Hans vackra piano och do Carmos röst, som alltid ger mig gåshud. Åh, så glad du gör mig!
maj 13, 2012 kl. 5:41 e m |
Jag vet inte så mycket om portugisisk musik (nästan inget, om jag skall vara ärlig), men Sassettis onödiga för tidiga död gör mig ändå ledsen, trots att jag hade aldrig hört talas om honom förut.
maj 13, 2012 kl. 8:32 e m |
Jag kan bara råda dig att lyssna. Han har lämnat tillräckligt med material efter sig för att göra ens öron lyckliga ett bra tag. Nio album går att köpa via iTunes.