Skål för familjen

Idag röstade det portugisiska parlamentet ja till socialistpartiets förslag om ändring av adoptionslagen. Den som lever i ett samkönat förhållande kommer nu att kunna bli lagstadgad förälder till partnerns barn. (De mer radikala förslagen från partierna längre åt vänster, om full adoptionsrätt röstades ned den här gången. Men jag skulle bli förvånad om det inte går åt det hållet så småningom.)

Inget samhälle är utan paradoxer förstås. På vissa fronter är det portugisiska samhället om inte bakåtsträvande så i alla fall segt som klister (inte värt att försöka, det är bra som det är, det klarar vi i alla fall inte). Men på andra är det förvånansvärt lite konservativt för att vara ett land där de flesta tillhör katolska kyrkan. Kyrkan tycker förstås inte att det här är rätt och riktigt, men den lyckas inte uppbåda upphetsade folkmassor på gatorna, och inte heller tycks den alltså utöva starkt inflytande på parlamentsledamöterna. Det enda partiet där ingen röstade för lagförslaget var förstås kristdemokraterna, men även där var det tre som avstod från att rösta (för att inte behöva rösta emot, får man förutsätta).

Samkönade äktenskap är möjliga sedan 2010 och partnerskap har varit det längre. När en god vän till oss skulle förbereda bröllopstårta till ett nyblivet brudpar beredde han sig på att köpa två brudparsfigurer, såga itu dem och göra en ny av halvorna. Men det visade sig att konditoriet redan hade brud-brudgum, brud-brud och brudgum-brudgum i sitt utbud. Det var inget konstigt för dem och var det vad kunderna efterfrågade så skulle det förstås finnas att köpa.

Det finns få saker som gör mig så varm om hjärtat som generositet och öppenhet mot människor och människors kärlek.